SYRISK ORTODOXA KYRKANS HISTORIA, TRO OCH TRADITIONER.

Syrisk ortodoxa kyrkan har två viktiga privilegier över de andra kyrkor:
a) att vara äldst efter moderkyrka som grundades av vår Herre Jesus Kristus själv i samband med sista måltiden.
b) att använda det språk som Jesus och Hans mor, samt Hans lärjungar – apostlarna har använt.

1) HISTORIA:
Syrisk ortodoxa kyrkans historia börjar med apostlarnas ledare Petrus i Antiokia – Antakia.
I o m att kyrkan grundades av Petrus i Antiokia år 37 och att Petrus var dennes förste Patriark; ser sig denna kyrka som den rätta företrädaren för den apostoliska traditionen. Enligt apostlagärningarnas bok kap. 11: vers 26 ”Det var först i Antakia som den nya religionen predikades för hedningarna, och det var i samma stad apostlarna kallades KRISTNA för första gången”.
Antiokia Kyrkan kallades senare för Syrisk Ortodoxa Kyrkan. Detta pga att Antiokia var Romarrikets tredje huvud stad i provinsen Syrien, och fick sitt namn efter staten Syrien.

Ordet ” ORTODOX” fick Kyrkan sedan år 325 dvs. från 1.a ekumeniska konsiliet i Nicea (i nuvarande Turkiet)
i o m att kyrkan höll en och samma tro sedan dess.

Syrisk ortodoxa kyrkan har aldrig varit en nationell kyrka, utan en internationell kyrka, då kyrkan bildades av olika nationer och folk grupper. Först i Antiokia ”detta kan vi se i 2.a apostlagärningarnas bok, sedan i Syrien; i Libanon, i Palestina, i Turkiet, i Irak mm.
Från mitten av 700 talet och efteråt började Antiokia förfalla pga arabiska, persiska och europeiska invasioner i området vilket ledde till att Patriarkatet flydde till Omid ( i nuvarande Turkiet) sedan till Malatya (i nuvarande Turkiet) och tillbaka till Omid igen. På 13 hundra talet flyttade patriarkala ämbetet till Deyrulzafran och varade fram till 1932 då den flyttades till staden Homs i Syrien och till sist till staden Damaskus också i Syrien. Sedan till Humus och sist Till Damaskus i Syrien där den 121 kanoniske Patriarken Afram den I I.e Karim har sitt säte.

DE EKUMENISKA KONSILIRNA:
1) Nicea år 325 (Arios -från Aleksandria i Egypten- och hans tro om förhållandet mellan Fadern och Sonen Jesus inom treenigheten. Dvs Den Helige Anden är under ordnad Sonen som i sin tur var underordnad Fadern.
Arius banlystes av hela synoden/Konsiliet i Nicea år 325.

2) Den andra EKUMENISKA KONCILIET I KONSTANTINOPEL – Istanbul år 381.
Arianism var inte helt ur spel. Kyrkan levde under ett hot och oro av Arius anhängare.
Konciliet fördömde arianismen på nytt. Och kompletterade TROSBEKÄNNELSEN.

3) Den TREDJE EKUMENISKA KONCILIET i EFESOS år 431 och banlysning av NASTORIUS

Patriarken av Konstantinopel NESTORIUS företrädde en teologi som skilde mellan gudomlighet och mänsklighet hos KRISTUS.
Att båda naturerna hade sin självständighet med viss förbindelse. = Jesus hade en mänsklig kropp och själ, i vilka Guds Logos hade tagit sin boning.
Patriarken av Aleksandria, Korillos företrädande sin och Antiokia kyrkan pekade i stället på en enhet naturerna emellan.
Nastorius ifrågasatte även beteckningen av Maria såsom ”Gudaföderska” .

Fader Gabriel Barqasho.